galna tider

Klockan är 19.37, det är fortfarande ljust ute och jag börjar så smått fundera på att dra mig hemåt. Idag har varit galet, telefonen slutar inte ringa.

Jag håller inte sex timmars arbetsdag. Misslyckas rätt kapitalt faktiskt. Fast. Tänker att det ändå är okej. Lyxigt till och med. Känns som att jag är på sommarläger eller något, där man leker och försöker kommer på tokiga uppdrag tillsammans. Skrattar ofta. Och skakar misstroget på huvudet mellan varven.

Coolt blir det nog. Dels med Kyrkan. Dels med resan vi ska ordna i november. Många osäkra kort både här och där och jag känner att jag klarar det rätt bra. Att det är stort - att det är fett bra att bli bättre på att hantera osäkerhet.

Tids nog växlar jag ner igen, fritid är inget jag tänker tumma på. Lite sommarläger mellan varven piggar helt klart upp dock... //Petra