vita branter

O så var det min tur att sakna Hanna. Riktigt najs att vara tillbaka dock. Visst drömmer jag. Om vita vidder. Och saknar. Fast ändå. Känner mig stärkt. Skidåkningen har gått från miserabel till svart brant offpist. Visserligen gick det ostadigt ibland men det gick. Vi hade en skidguide som utmanade oss varje dag. Fick oss att åka nerför branter vi aldrig ens hade vågat titta på annars. Och även franskan flöt bättre för var dag, för att jag pratade. Fast den är rostig som ett väldigt gammalt järnrör.

Och så kommer man tillbaka till goda nyheter. En kund som äntligen har betalat. O värsta spännande mentorsprogrammet som jag har blivit antagen till. Fått stipendium t.o.m. Och jag som inte trodde att jag hade någon chans. Förra veckan och dagens tema. Är alltså. Våga satsa.

//Petra